Miljövetarprogrammets produktionsprocess: en skiss

Oj, oj, oj vilken muppig överskrift tänker ni nu. Men jag tänker inte ändra den. Visst den må vara bajsnödigt formulerad men pekar samtidigt tydligt ut vad miljövetarprogrammet egentligen handlar om. För att få en klarare bild av var vi faktiskt befinner oss måste vi ta oss förbi alla slöjor av mystifierande skitsnack som programmet sveper in sin fula kropp i.

Innan vi fördjupar oss i själva ämnet för dagens inlägg så behöver vi en liten grund att stå på. Några enkla antaganden om hur verkligheten ser ut helt enkelt.

Som alla vet så lever vi i ett mysigt allomfattande kapitalistiskt samhälle (okej, visst, i nån isolerad djungel kan hända att det sitter några individer som inte blivigt indragna i systemet än, men det spelar ingen roll för oss). Vad innebär detta då? Att alla sociala aktiviteter struktureras utifrån den sociala relationen mellan arbete och kapital. För oss innebär detta att vi måste sälja oss som arbetskraft för att kunna försörja oss. De flesta av oss äger ju lixom inga medel att producera våran egen överlevnad med. Det gör där i mot vår vän kapitalisten vilket han inte är sen att utnyttja. Han sätter oss i arbete och håvar in det vi producerat och ger tillbaks en del av det till oss som lön. I korthet kan det som händer sammanfattas i några få punkter.

1. Kapital, i form av pengar, används till att köpa varorna arbetskraft och produktionsmedel.
2. Med hjälp av arbetskraften och produktionsmedlen sker sedan själva produktionen, den process där arbetarna genom sitt arbete skapar ett större värde än vad som ursprungligen sattes in i produktionen. Denna förmåga hos det mänskliga arbetet att skapa ett mervärde är det som gör det möjligt för kapitalet att växa.
3. För att detta mervärde ska realiseras måste varorna säljas på en marknad.
4. När kapitalet nu åter omvandlats till sin pengaform börjar processen om från början, och det växande kapitalet måste gång på gång investeras på ett sådant sätt att det fortsätter att växa.¹

Detta lilla kretslopp är alltså grunden i vårat samhälle och är fonden som mina betraktelser utgår ifrån. Trevligt, eller hur? Värt att notera är att jag kommer använda termen kapital en heldel. Med detta menar jag den anhoppning av värde (pengar) som hela tiden försöker förmera sig själv (kapitalisten är bara företrädare för denna och är inte i sig intressant).² Men nog om detta nu ger vi oss på det intressanta! Miljövetarprogrammets produktionsprocess!

Vi är alltså innehavare av arbetskraft. Denna kan vi antingen försöka sälja nu på direkten eller försöka piffa upp. Uppiffningen sker genom att vi tar oss till någon av kapitalet upprättad fortbildningsinstitution och låter våran arbetskraft bli formad efter kapitalets behov. för våran del handlar det ju om miljövetarprogrammet på linköpings universitet, Campus Norrköping.³

Jag brukar tänka på miljövetarprogrammet som ett ställe där vi får genomgå en extrem makeover. Då snackar vi inte nya toppigare bröst, ansiktslyft, fettsugning eller andra kosmetiska ingrepp utan om ett formande av oss själva som arbetskraft. Miljövetarprogrammet är en fabrik som stöper oss i mallar, skräddarsydda av kapitalet. En fabrik där vi själva arbetar med att bygga om oss själva. När vi kommer ut ifrån programmet är det i formen av ny arbetskraft anpassade till produktionen och dess krav. Borta är alla ”dåliga” kunskaper och personlighetsdrag. Vi vet vad som krävs av oss och hur vi på bästa sätt ska lyda och ge order. Disciplinerade och flexibla av bara fan. En miljövetare kort och gott.

Hur är då denna produktionsprocess strukturerad? Hur går det till när vi formas till duktiga lyckliga miljövetare?

Basgruppen, produktionens hjärta
Vi (Bärarna av arbetskraft i detta sammanhang; studenter) organiseras i små arbetslag, eller som det heter här på programmet; en basgrupp. Det är här arbetet med formandet av vår arbetskraft (själva studerandet) struktureras. Det är lite som arbetslagen på Volvos löpande band. Fast med skillnaden att vi sitter i ett litet grupprum och att det är oss själva som miljövetare vi monterar, inte en V70.

Det är meningen att studenterna i basgruppen kollektivt skall arbeta med sin kunskap. På så sätt kan kunskapen generaliseras till gruppens alla individer. Varje individs bidrag ställs i förhållande till de andras och en kvalitativt större kunskap skapas. Säg t.ex. att jag har med mig ett gäng ägg, Anna några dl mjölk, Thomas lite mjöl och Sofi ett paket smör. Var för sig är dessa ting inte något mer än just ägg, mjölk, mjöl och smör. Lägger vi dem i en hög på bordet är de fortfarande inget mer än samling orelaterade ting. Blandar vi däremot samman alla våra olika ting i en bytta så har de plötsligt blivigt ingredienser i något kvalitativt annorlunda. En smet! Den steker vi så klart upp så att vi får en massa gyllene pankakor. Jäkligt mycket godare än att var och en mumsar i sig sin enskilda ingrediens för sig. Vi har alla bidragit med en liten del, som satts i relation till de andras delar och på sätt skapat något större. Detta större kommer alla till del och vi slapp var för sig gå igenom processen med att laga pankakor. Det är runt denna princip som studerandet vid miljövetarprogrammet är uppbyggt. Arbetet är kollektivt.

Att ett gäng individer samlas på en plats och gör saker tillsammans gör dock inga miljövetare. Det här arbetet måste styras och formas för att ge önskat resultat.

Styrning och strukturering
För det första måste studenterna lära sig att arbete på rätt sätt i basgruppen. Att de gör saker tillsammans är som sagt inte nog. Arbetet måste struktureras på så sätt att mesta möjliga inlärning av en viss typ sker under en viss tid. Innan detta är möjligt måste studenterna avprogrammeras ifrån grundskolans passiva inlärningsmodell. Eleverna sitter där vända mot läraren som huserar framme vid tavlan där denne förmedlar exakt vad som skall läras. Vist, detta sker även delvis på miljövetarprogrammet men det räcker inte i ett system där informationsinsamlandet ska struktureras av studenterna själva i grupp. Det första året här på programmet går alltså i mångt och mycket ut på att lära studenterna hur de ska bete sig i basgrupperna och hur de ska strukturera sitt lärande. Vi får veta vilka punkter som skall finnas med på dagordningen, hur vi skall framföra vår kunskap, hur problem skall lösas mm. Vi får lära oss att vara ordförande med ansvar att driva genom dagordning och att disciplinera de andra i gruppen när de inte är produktiva. Även att agera sekreterare och upprätta korrekta protokoll.⁴ Varje basgrupp har en handledare som är ansvarig för att arbetet flyter på. Under den första perioden på utbildningen sitter denne med vid varje möte och ser till att vi arbetar på rätt sätt. När vi internaliserat arbetsmetoden ordentligt så drar sig handledaren sakta undan. Tillslut så behöver denne inte sitta med överhuvud taget.

För att aktivera basgruppens kollektiva lärande så används något som kallas PBL (Problembaserat Lärande). Detta går i korthet ut på att basgruppen ställs inför ett mål som de sedan på egenhand får försöka uppnå. Målen sätts för varje kurs i form av kursmål. Dessa kursmål definierar hur programmet vill att studenternas kunskap skall se ut. Dessa produktionsmål tar studenterna del av inför varje kurs så att dessa hela tiden finns i med i bakhuvudet under arbete i basgruppen. Nu är det inte så att dessa mål bara skall betas av i tur och ordning. Nej, basgruppen får under varje kurs en mängd på varandra följande utgångspunkter. Utgångspunkten skall basgruppen brianstorma runt och alla de olika ord och tankar som dyker upp skrivs upp på en whitebord-tavla. Orden skall sedan grupperas för att tillslut ligga till underlag för formandet av en mängd frågeställningar. En av dessa frågeställningar väljs sedan ut och basgruppen börjar med arbetet att försöka svara på denna. Vid nästa mötestillfälle så för basgruppsmedlemmarna samman sina olika kunskapsfragment till en helhet. Har vi lyckats svara på frågeställningen? Inte, då får vi fortsätta i samma spår. Har vi det? Gött, då går vi på nästa.

Vad fan ska det här vara bra för utbrister nu den observante läsaren. Blir det inte bara en massa sidospår som leder ifrån kursens mål? Icke! Det är här miljövetarprogrammets produktionsprocess finurlighet visar sig allra tydligast. När studenterna arbetar med utgångspunkten kommer de ha kursmålen i bakhuvudet och hela tiden försöka forma arbetet med utgångspunktera efter dessa. Vid varje basgruppsmöte kommer de stämma av den kunskap de insamlat dels mot den aktuella frågeställningen (formad av kursmålen) och dels mot kursmålen. För att studenterna verkligen skall inhämta rätt kunskap så tillhandahåller även programmet föreläsningar, seminarier, projektarbeten, listor med rekommenderad litteratur mm under kursens gång. För programmet är dessa moment ytterligare ett sätt att styra vårat kunskaps inhämtande.

Det smygande tvånget
Vid en första anblick verkade alltså arbetet vara väldigt fritt och utan tvång. Men det är snarare så att tvånget genomsyrar hela lärandet. Det har blivigt subtilare och flyttat in studenternas egna huvuden. För att få godkänt måste jag klara av kursmålen. Då måste jag göra allt för att utgångspunkterna och våra frågeställningar formar sig så att de täcker in kursmålen på bästa möjliga sätt. Vi lär oss att under ”fria former” arbeta ”ofritt”. Det är bara en viss typ av kunskap som tillåts. En kunskap som följer kursmålens rationalitet. En rationalitet skapad av kapitalet.

Disciplineringen blir alltså indirekt och diffus. Det finns inget behov av lärare som berättar exakt vad studenterna skall lära sig. Det gör studenterna själva. De har ansvaret för sin egen produktion.⁵ Det blir en disciplinering på både en individuell- och gruppnivå. Jag kommer som enskild student hela tiden oroa mig för att inte uppnå målen och iom att arbetet är kollektivt så kommer gruppens medlemmar disciplinera varandra. Bidrar inte några av basgruppens medlemmar tillräckligt mycket så kommer de andra försöka tvinga dem på ett eller annat sätt.⁶


Ja detta var alles för denna gång. Se inte detta som något annat än en generell skiss av hur produktionen ser ut här på programmet. Det är mycket komplexare än så här men jag känner att jag måste skapa mig en liten grund att stå på. Jag kommer hedanefter göra nedslag på olika platser i produktionsprocessen och försöka konkretisera programmets natur ytterligare.


1. riff-raff #1 (2002) "samma gammla kapitalism" ger en bra sammanfattning av dagsläget. http://www.riff-raff.se/1/samkap.php
2. Det är ofta ganska svårt att ta till sig att det handlar om en socialrelation mellan männsikor men som spelar över deras huvuden. Kapitalisten kan inte en dag välja att vara nöjd med sitt företag och sluta sträva efter att plocka ut så mycket profiter som möjligt. Gör han detta kommer han gå under. Någon annan som förmerar sitt kapital kommer köpa upp eller konkurrera ut honom. Rörelsen för värdeförmering är alltså (delvis) obereonde av den faktiska människan.
3. Om min arbetskraft är specialformad så får jag lite större chans att få jobb och antagligen ett softare dito än den outbildade genomsnittsknegaren. För kapitalet fungerar universiteten 1) som utbildare av dess adminstrativa personal, 2) som utbildare av den mer avancerade arbetskraft som krävs i produktionen och 3) som en plats där kapitalets självbild och självkännedom produceras.
4. Dessa protokoll är väldigt viktiga för programmet eftersom de visar hur produktionen fortskrider. De ger underlag för hur programmet skall agera. Fortskrider arbetet tillräckligt snabbt? Behövs det åtgärder? Vad skriver de i utvärderingen? osv.
5. Arbetsmetoden (beskriven ovan) vi får lära oss på programmet följer självklart även den kapitalets rationalitet. Det är inte bara den kunskap vi ställs inför som är kapitalistisk utan hela vårat sätt att lära oss på.
6. En klassiker är att de andra i gruppen försöker disciplinera den oproduktive individen med straffarbete, en så kallad kompletering. Lyder individen fortfarande inte så går gruppen direkt till programmet och klagar. Programmet kommer nu hota med åtgärder av olika slag och i förlängningen underkänt. Underkänt betyder ju som alla studenter vet att inte tillräckligt poäng för att få lån och bidrag kommer uppnås. Ekonomiskt våld is king.