Miljöbalken - first encounter

Idag hade vår första föreläsning om miljöbalken (MB) och dess tillämpning. För de som läser min blogg och inte går på programmet så är miljöbalken en ramlag med uppgift att ”samla den centrala miljölagstiftnigen i ett gemensamt lagverk”. Den drogs igång –98 och är ganska allmänt hållen. Det är meningen att lagstiftarna under tidens gång skall fastslå detaljerna. Ganska flexibel mao. Den verkar ge administrationen firare tyglar. Lagen kan tolkas efter de rådande omständigheterna och blir inte ett hinder för maktövningen på samma sätt som rigida precisa skrivningar.

1 § Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling¹ som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.

Gullig lite skrivning det dära. Den är det första som står i miljöbalkens första avdelning. Den säter tonen för resten av skrivningen. Kan faktiskt bli lite intressant att studera lagskrivningen eftersom den är ett uttryck för förvaltningens (kapitalets) självbild och dess makt. Det är dock viktigt att komma ihåg att det ”bara” är en bild. Förvaltningens makt kan inte endast analyseras ifrån en text författad av den själv. Vi måste analysera dess självbild (teori) mot dess faktiska handlande (praktik). Hoppas på att kunna spisa lite mer ingående resonemang allt efter kursens fortlöpande och min kunskaps tillväxt.

Själva föreläsningsupplägget är även det värd en liten redogörelse. Vår kära föreläsare använder sig nämligen av en metod som jag inte stött på sen grundskolan. Det hela går till så att hon under föreläsnigningens gång slänger ut frågor till specifika studenter i salen. Lite som ett utdraget läxförhör på våra förkunskaper och aktiva deltagande. Man tvingas på så sätt hela tiden aktivt lyssna och tänka. Upp på tåspetsarna! En väldigt direkt och påtaglig disciplinering som ger en klar produktivitets ökning. Dvs vi arbetar hårdare och lär oss mer. Mer miljövetararbetskraft per investerad timma. Att ämnet är ganska jäkla osexigt i sig har nog en del att göra med metodvalet.

Det sjuka är att en massa högstadiereflexer genast slås på i min hjärna. De sitter tydligen djupt rotade. Kommer på mig själv med att fundera över om jag snabbt kan svara på en fråga jag vet svaret på. Slipper ju då svara på en jag inte kan. Kommer ihåg hur jag under mattelektionerna satte i system att svara på några frågor i ett så tidigt skede av lektionen som möjligt. Jag hade nämligen kommit på att risken för att få en fråga jag inte kunde svara på då skulle minskas rejält. Lyckades man inte få svara på en fråga som man faktiskt kunde så ökade ju risken för att få en svår man inte kunde. Mot slutet av lektionen fick ofta de som inte lyckats svara på någon fråga få en svår jävel kastad i ansiktet av läraren. Arbetar du inte aktivt med det du ska blir det straff. Ska man var krass är det enda skolbarn egentligen lär sig är att lyda order, passa tider och att arbetsdagen är jävligt lång.²

Men men, det här är inte högstadiet. Föreläsaren,"Miss Hets", kommer inte bedöma oss efter våran skicklighet att svara på frågor. Hon behöver bara spela på den arbetsdisciplin som grundskolan gett oss. Hon vill att vi ska maximera vår arbetsinsats för att bli bra miljövetare som möjligt. Då räcker det inte med vårat passiva deltagande utan vi måste förmås att själva aktivt deltaga i processen.³ En miljövetare skall inte enbart passivt lyda order. Hon skall lyda men samtidigt vara kreativ och kunna ta beslut. Kan vara så att hennes metod här visar sig vara till mer skada än nytta. Får någon dig att framstå som dum så ökar ju inte detta direkt din vilja att ta in kunskap. Snarare tvärt om…

Som grädde på moset avslutades lektionen med att vi fick svara på frågor om miljöbalken. Svaren skulle vi rota fram på egenhand ur miljöbalken. Här formulerades alltså målen och arbetsättet utan att vi själva hadde något att göra med det hela. Bara att lyda. Miljövetarprogrammet innehåller både självdisciplinering och från studenterna extern disciplinering.


1. Det här med hållbar utveckling ska jag hugga ner i sina beståndsdelar och disikera inom inte en allför avlägsenframtid.
2. Fabriken som inte stänger i sjätte stycket hittar vi en klockren beskrivning av det hela handlar om. Inga svåra ord och lätt att ta till sig.
3. Se miljövetarprogrammets produktionsprocess: en skiss som jag publicerade för några dagar sedan. Självdisciplinen är A och O här på programmet.