Seminarie

Idag hade vi det litteraturseminarie jag tidigare publicerade ett litet läsrecept till. Det avlöpte lugnt och fint. Anna var avslappnad och moraliserade inte över det vi hade att säga. En tillåtande stämning där alla kände att de kunde deltaga i den mån de ville. Inget jäkla korsförhör. Soft. Anna är inte fullt så grundlig i sitt påförande av arbete som de många andra av lärarna på programmet.

Visst, trots Annas "mjukhet" ska vi inte bortse ifrån att själva seminarieformen främsta funktion är att disciplinera oss till att läsa och ta till oss bokens innehåll på de sätt utbildningen definierat. Under själva seminariet så tar ett skådespel vid. Det gäller att visa att man förstått boken på rätt sätt. Seminariet är en pjäs och vi dess skådespelare. Vi följer ett manus skrivet av miljövetarprogrammet som vi under flera år mödosamt repat in i vårat minne. Handledaren är sufflören som viskar repliker till skådespelarna när de glömmer av sig. Hon har även rollen som allsmäktig berättarröst som för handlingen vidare från en scen till en annan. Följer skådespelarna manus, sätter sina repliker och undviker att improvisera allt för mycket så kan de glada hämta ut sin lön efter föreställningen. Ett godkänt.

Vi skulle ha med oss en fråga med en bakgrund till mötet. Jag hade glömt bort detta och var tvungen att i bara kallingarna slänga på datorn first thing på morgonen och hets skriva ihop en halv A4. Den texten blev skit så jag har nu styrt upp texten lite för att visa vad jag egentligen menade och faktiskt framförde på seminariet.

Frågan
Flyvber verkar trots undersökningen och dess slutsatser hålla fast vid demokratins förträfflighet. Men kommer demokratin så som vi känner dess form någonsin kunna neutralisera maktens inverkan på våra liv? Kan den skapa en rationalitet som neutraliserar maktens fria spel?

Motiveringen
Demokratin är per se en plats där olika makter och rationaliteter möts, konfronteras och bildar stabila makt förhållanden till varandra. Dock så måste de följa demokratins rationalitet. Som vi nu alla vet så skapas alltid rationalitet av makt. Vilken är då den makt som skapar demokratin?

Det måste vara den rationalitet som strukturerar alla mänskliga relationer i samhället, de sociala relationerna. I vårat samhälle så grundas dessa på kapital-arbete. Denna rationalitet har ju en mängd bestämningar men kokar man ner det hela så bygger den på värdeförmeringsprocessens kontinuerliga fortgående. P>V>P’. Pengar köper arbete och produktionsmedel. Dessa sätts in i produktionen för att skapa något med större värde än initialkostnaderna. Lyckas det hela så kan produkten som skapats säljas för en större summa än vad som investerades i dess produktion. Denna ständigt växande värdesumma är kapital. Hela samhället är underordnat denna produktionsform och på en övergripande nivå kallas denna tillvaro för kapitalet. För att det här ska fungera krävs att en strikt klassuppdelning upprätthålls. Den stora majoriteten måste vara skiljd ifrån produktionsmedlen och därmed makten över sina liv, så att de tvingas sälja sig själva som arbetskraft till kapitalet för att överleva. Det är denna rationalitet som måste ligga till grunden för demokratin. Demokratin är alltså kapitalets rationalitet och kommer rationalisera utifrån denna.

Pengar är makt i vårat system. Eller, låt mig omformulera; växande pengar är makt i vårat system. Demokratin och dess förvaltningen är de växande pengarnas arena där olika makter, kapital, ur samhället möts och konfronteras. Ska du påverka förvaltningens handlande på någon längre sikt måste du ha ett kontinuerligt flöde av dollars att lägga ut. Ur dessa konfrontationer så uppstår stabila maktrelationer och enhet. Konfrontationerna går aldrig bortom de kapitalets rationalitet. Alla de som möts i demokratin har denna rationalitet som minsta gemensamma nämnare.

Säg att en annan makt med en annan rationalitet konfronterar demokratin. Arbetarklassens rationalitet att avskaffa sig själv (ja va fan vi är ju tvingade att knega. Det kan aldrig bli ett självändamål). Denna rationalitet strider mot demokratins rationalitet och kommer därmed att utdefinieras som något orationellt, terrorism, olagligt, samhällsomstörtande eller odemokratiskt.¹ Demokratin kommer att svara med att försöka rationalisera bort denna mot rationalitet. Med polis, militär, tv, propaganda, socialdemokrati, fackföreningar, fascism osv. Det som passar för tillfället används helt enkelt. I tyskland 1920-30 tal så var nazismen lösningen i sverige på 1910-20 talet var socialdemokratin lösningen.² Repressionen tar sig många ansikten.

Demokratin är kapitalets rationalitet. Det är bara den makt som kapitalet innehar som tillåts, som är rationell i demokratin, dvs pengarnas makt. All annan makt är tabu. Att leva under kapitalet är maktlöshet, omyndighet och alienation. Demokratin är alltså vår fiende och komemr aldrig att kunna neutralisera kapitalets makt. De som värnar om vår ofrihet brukar kallas för borgare. Bent Flyvberg är en borgare.


1. Lite kul att kapitalets rationalitet alltid generera en motrationalitet. Det ingår i dess funktionssätt. Arbetarklassen reagerar alltid med en motrationalitet på sin alienation. För den lässugne: forces of labor.
2. En intressant bok för er som är intresserade av sammanhanget den svenska socialdemokratin och klasskompromissen uppstod ur rekomenderar jag Brutus Östling (1980) den andra arbetarrörelsen.