Vränga lag tillsammans

Här kommer en liten sammanfattning av vad jag sysslat med under senaste tiden här på programmet. Var ju ett ganska bra tag sedan jag skrev något nu. Skyller på bristande ork och tidstillgång. Plugget suger upp en jäkla massa tid och när jag väl får tid utanför så känner jag mig tömd på kreativitet. Men nu får det vara nog med lama ursäkter.

Som ni vet från tidigare inläggs glada redogörelser så arbetar vi en hel del med miljöbalken under denna kurs. Detta beror på att balken är ett viktigt instrument för kapitalets administration.¹ För att bli en god tjänsteman eller tom politruk inom denna så krävs åtminstone en stabil grundförståelse av hur balken funkar.

Denna förståelse skapar så klart programmet efter sin egen raffinerade metod. Som vanligt skall vi underkasta oss arbetet på egenhand, tänka kreativt och ta nya freischa initiativ i formandet av oss själva som användbar arbetskraft. Det räcker alltså inte med det passiva insupandet av kunskap som vi hittills utsatts för under föreläsningarna med Ms Hets. Vi måste helt enkelt inhämta kunskapen på egenhand i grupp.

Tvingas vi rota omkring efter information och omsätta den i praktiken på egen hand så sätter sig kunskapen mycket djupare. Även vårat självgående flexibla arbete aktiveras och förbättras. Det är här basgruppen och PBL är så viktiga som metod för programmet.

Den här gången handlar det alltså om att tillämpa balken på ett fingerat scenario. Vi ska undersöka hur det går till när en ny verksamhet skall upprättas. En liten vindkraftspark på östergötaslätten ska det bli.² Vårat arbete struktureras av en mängd frågor som skall besvaras i tur och ordning. Olika lagrum skall specificeras resoneras runt. Denna gång är alltså arbetet lite hårdare hållet än vad som är brukligt på utbildningen.³

De så väl inpräntade tankemönstren kopplas på och vi börjar genast strukturera arbetet på bästa sätt för att uppnå uppgiftens mål. Men vad är det här? Programmet tycker vi ska dela upp basgruppen i två små grupper. Va fan ska det vara bra för? Betyder det inte att vi får lägga ner dubbelt arbete? Känns ju jäkligt onödigt om vi gör samma arbete på olika håll när vi kan göra det tillsammans. Sagt som gjort. Vi skiter i att dela upp oss. Vill programmet ha individuella svar så skriver vi dem efteråt när alla frågor är avklarade. Bara att byta ut lite ord och formuleringar. På så sätt klarar vi av uppgiften med minimala individuella arbetsåtgång och vi får mer fritid till att göra roligare saker på.⁴

Det visar sig direkt att denna metod var ett lyckat val. Det är mycket tolkningsfrågor så vi måste resonera oss fram till vad som är rätt och då är det grymt mycket effektivare att ha flera som deltar. Logiska fel och olika infallsvinklar upptäcks lättare. Arbete är i princip helt kollektiviserat. Alla är en del i processen att komma fram till en lösning på frågan. Resonemangen löper mellan oss och landar hela tiden i de frågor och förutsättningar som scenariot föreskriver. Hur ska verksamheten klassas? Är den miljöfarlig? Är den A, B eller C?⁵

En intressant detalj är hur dessa frågor sammantaget strukturerar vårat arbete. På den första frågan nämnd ovan till exempel. Vi kom först fram till att den lilla vindkraftparken inte var tillståndspliktig (C-verksamhet mao) och gick glatt vidare till nästa fråga. När vi brottats med denna en stund inser vi att den i princip förutsätter ett annat svar på den första frågan. De följande frågorna verkar också kräva ett annat svar på fråga ett. Shit! Vi måste ha gjort fel. Vad är det hon vill veta? Vi resonerar, slår i balken och läser stödlitteratur en stund och kommer fram till att ett annat svar krävs. Det måste helt enkelt vara en B-verksamhet. Annars skulle ju hon inte fråga om en MKB. En sån krävs ju bara vid B- eller A-verksamhet. Blir tydligt hur frågorna styr svaren. Det är kapitalet genom miljövetarprogrammet som ställer frågorna här. Det förväntar sig vissa svar och vi vet självklart efter våra år på programmet hur dessa skall se ut och hur vi skall uppnå dem.

Denna fest i kunskapstörst och studieglädje kulminerar efter några veckors slit i ett seminarium med MS Hets. Seminariet här refererats till som det ”lilla förhöret” i förbigående av vår kursansvarige. Känns ju så där. Betänk att Ms Hets antagligen kommer köra på sin beprövade metod med attackfrågor.⁶ Måste kunna grejorna ganska bra annars så nålar hon dit mig på någon klurig detalj. Merde! att jag tvingas vara nervös och på helspänn. Tar en massa onödig energi ur mig.

Tidigt på morgonen drar festligheterna igång och vi slår oss ner i den lilla seminariesalen tillsammans den andra basgruppen. Det visar sig att de följde programmets föreskrifter och arbetade uppdelade i två grupper som lämnat in varsitt svar. (de har lagt mycket mer tid på uppgiften än vi. Fler timmar i skolan o hemma.) Ms Hets verkade lite förvånad över att vi arbetat som vanligt i helgrupp och bara lämnat in ett papper med svar på för hela gruppens räkning. Nu lär ju hon gå hårt åt oss. Gäller att få svara på en fråga så fort ett läge dyker upp. Alla lär nog få svara på frågor. Gäller att visa att man deltar aktivt och har rätt förståelse.

Till min stora förvåning så avlöpte seminariet relativt smärtfritt. Attackfrågor kastades bara ut på enskilda gruppmedlemmar ett fåtal gånger. Det var snarare så att de olika grupperna fick frågorna riktade mot sig som just grupper. Den gruppmedlem som kände sig säkrast eller ville kunde på så sätt svara. Det var ju inte så farligt tänkte jag glatt efteråt. Men vänta nu… Bara för att seminariet inte var hårt och svårt betyder ju inte det att vi blivigt underkastade programmets disciplin. Bara själva existensen av ett seminarium/examination gör ju att vi lägger ner mycket slit och svett för att förbereda oss. Sen att själva avslutningen är en klackspark är oviktigt. Det är själva resan som är målet.⁷


1. Staten är styret över människor som organiseras i klasser. Politik är konsten att organisera människor. Det politiska livet är konfrontationen mellan samhälleliga (klass-) intressen om statens inriktning, det vill säga om definitionen av hur människor ska organiseras (= förhållandet mellan klasserna). Under kapitalismen är demokratin den politiska mötesplatsen för olika klassintressen och samhällsgrupper (den ekonomiska mötesplatsen är marknaden, som även de element som befinner sig utanför det kapitalistiska produktionssättet tvingas att besöka, då allt tenderar att bli en vara). Jean Barrot [Gilles Dauvé], Staten och kapitalet, 1972
2. Alla som rest utmed vättern förbi tåkern och omberg vet att slätten redan är fullbelamrad av dessa vackra ting. (seriöst asså, tycker det.)
3. Vi får alltså inte låssas hitta på frågeställningen på egenhand. I frånvaron av detta skådespeleri så framstår arbetsprocessens i sin nakenhet, som direkt påfört arbete under tvång.
4. Mindre arbetsåtgång per individ med samma resultat. Sämre arbetskrafts kvalitet dock. Vi snuvar kapitalet på några timmar. Det tror vi har en högre kompetens (eller snarare mer tid nedlagd i skapandet av denna) än vad vi har. Här har vi ett potentiellt problem med programmets metod. Våran relativt stora ”frihet” eller ”självförvaltning” gör att vi får väldigt stor kontroll över arbetsprocessen i vissa lägen. Är det så att vi börjar sätta andra intressen än kapitalets i första rum så blir det potentiellt farligt för programmet att disciplinera oss eftersom det har svårt att kontrollera eller få insyn i vårat arbete. Vi kan maska och optimera arbete efter våra egna liv i större utsträckning. Grundutbildningen blir därför särskilt viktig. Självdisciplineringen måste grundmuras.
5. Det är det här jag försökt beskriva i min mastodont post om miljövetarprogrammets produktionsprocess. Basgruppens självgående arbete som hela tiden återkopplar till målen satta av kapitalet. För den som är intresserad av klasificering av verksamhet: Information om klassificering finns i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarligverksamhet och hälsoskydd (avd 1:el, gas, värme och kyla). SNI 40:1-5.
6. Som skall funka som incitament för inlärande som någon borgare skulle ha uttryckt det. Vet vi att vi när som helst under seminariet kommer kunna få en fråga på vad som helst i uppgiften. Vi vet inte vilken fråga vi kommer få så det är bäst att lära in allt som hon kan tänkas fråga på så bra som möjligt. Misslyckas belönas vi med offentliga skamen,kompletering eller eventuellt U i gåva.
7. Hur mycket arbete programmet lyckats mjölka ur oss mao. Användbart då förstås. Arbete som inte producerar något (vår egen kompetens eller som jag brukar säga arbetskraftskvalitet) räknas inte och straffas med underkänt eller kompleteringar. Hur vårat arbete summeras eller examineras är ointressant. Blir ju bara desto bättre om examinationen framstår som lättare än väntat. Då framstår disciplierningen under upptackten som mindre hård.