litteraturseminariet

En populär form för utbildningsarbete vid de högre läroverken, specielt de humanistiska utbildningarna, är litteraturseminariet. En ofta ganska slapp form av examination med låga kostnader för utbildarna.

Det hela går till så att programmet väljer ut en hög texter som behandlar något för kursen relevant ämne och sedan beordrar studenterna att läsa in sig på dessa. I vårat fall handlar det så klart om den sexiga svenska förvaltningspolitiken. Texterna som får det att vattnas i våra torra miljövetarmunnar har följande titlar;

1. ENGO-rapporten ”Vem äger frågan?”
2. Holmblad Brunsson, Karin. 2002. Management or Politics – or Both? How management by objectives may be managed: a Swedish example
3. Rodgers, Robert and Hunter, John, E. 1992. A Foundation of Good Management Practice in Government: Management by Objectives,
4. Kap 3,4,23 och 24 i Prop. 2000/01:130 "Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier"

Läckurt! Ett datum sätts då de skall vara genomlästa och studenterna sammalas i en av gropens¹ små studiesalar.

Dagen för seminariet infinner sig och en liten grupp på fyra trötta miljövetarstudenter har tillslut droppat in i salen. Handledaren säger till oss att börja diskutera texternas innehåll. För säkerhetsskull så har de även beordrat oss att förbereda en diskussionsfråga var. Kan ibland vara svårt för handledaren att få igång våra samtal och då behövs det startkablar. Vi förväntas nu rapa ur oss insiktsfulla resonemang genomsyrade av våran miljövetarkompetens. Vi skall via diskussionen skapa oss en gemensam förståelse större än den vi hade med oss hit. ²

För att maximera delen av sitt liv utanför arbetet med att studera, producera sig själv som mer avancerad arbetskraft, så använder sig studenterna av lite olika trix. Att bara läsa introduktionen och slutet på varje text, skumma igenom texten lite slarvigt och fråga andra som redan läst igenom texten är gamla klassiker som funkar bra. Ofta så räcker det för en normalbegåvad att ha ett hum om texternas innehåll för att kunna blaja på tillräckligt mycket för att handledaren skall bli nöjd. Det går också att koncentrerar sin insats till de områden man kan och slänga in en dos ogrundat allmänt tyckande där text kunskapen brister.

Metoden är ett bra stöd till det basgrupps baserade arbetet. De löper parallellt med varandra och skapar på så sätt synergieffekter. Basgruppens problemformuleringar och informations insamling riktas och stöds. Vi får även reda på vad programmet tycker är bra kunskap både till form och innehåll. ³ Vi får inte heller glömma dess billighet. Bara en sal vid ett tillfälle behöver hyras av Akademiska hus⁴ och bara en lärarlön för en begränsad tid behöver betalas ut. Mycket utbildning för pengarna mao.


1. Gropen är en av de gammla industribyggander utmed motalaström som utgör Campus Norrköping. Innehåller utöver grupprum och föreläsningssalar även labboratorium.
2. Samma princip som i basgruppsarbetet beskrivet i miljövetarprogrammets produktionsprocess. Genom att ge oss kontrollerad frihet kan programmet underordna oss arbetet på ett effektivare sätt.
3. Att kunskap bara värderas högt om den producerats inom den akademiska världen, dvs inom kapitalets institutioner för skapande av dess självmedvetande. Det ska vara vetenskapliga rapporter, vetenskapliga uppsatser, vetenskapliga uppsatser osv. Kunskap finansierad av och producerad för kapitalet.
4. Ett trevligt företag som äger alla universitetsbyggnader. Vill någon utbildning använda salarna så får de snällt betala hyra. Har för mig att det ägs av universitet vilket betyder att universitetet tar betalt av sig själv. Smart. Varufieringen går allt djupare och marknadsmekanismer byggs in i institutionen för att maximera effektiviteten; maximera värdeförmeringen.