Miljödomstolen - Nöjesresan

Rövf! Inser att det är dags att gå upp. Ut i köket, sätta in en skål gröt i micron, koka ett ägg och smeta på lite jordnötssmör och keso på ett knäckebröd. Mmm… jätte gott. Eller inte. Det är för tidigt på morgonen för frukost. Jag trycker i mig den bastanta frukosten på ren vilja. Behöver ju en massa mat i magen om jag ska klara av den här dagen.

Den råa luften skär in i mina lungor. Hela centrala norrköping är insvept i en tjock grå dimma. Sikten kan inte vara mer än 100m. Lite skräckfilms feeling. Alla ljuskällor är små diffusa glödande punkter i det gråa. Jag tvingar min kropp att stappla ner mot busscentralen. Ögonen känns som två stora apelsiner. Misär. Kollar klockan. Fan måste springa för att hinna med bussen.

Andfådd och små svettigsmå joggar jag in på busscentralen. Här står redan 6-7 miljövetare och huttrar. De ser ut som jag mår. Trötta, mycket trötta. Vi hinner gnälla lite över den tidiga timman och locka fram morgonens första skratt innan 06.00 bussen glider in som ett spökskepp ur dimman. God old 831:an. Den har jag nött många timmar på. Ska försöka sova de två timmar resan tar upp till huvfudstaden. Kommer inte kunna hålla mig vaken på studiebesöket annars. Fattar inte varför jag alltid får svårt somna i tid när det något viktigt jag ska upp till. Fick antagligen max 3 timmar i natt.

Något backuppsovande blir det dock inte tal om. Sitter å småpratar med mina kamrater hela vägen upp.

In i betongen
Vi rullar sakta in mot Stockholms centrala delar. Rusningstrafiken är mördande så har dags på morgonen och vi färdas inte i mer än ett par km/h. Efter en maklig resa genom ett gytter av motorvägar och betongklumpar så stannar bussen på centralen. Det bär genast av mot gamla stan. Det är nämligen ute på riddarholmen vårat mål ligger: svea hovrätts avdelning 13, miljööverdomstolen.

Riddarholmen ligger på sin egen lilla ö. Byggnaderna är stora och pampiga. Olika kungar, adel och annat besuttet folk har smällt upp sina lyxkåkar och förvaltarinstitutioner här. Något de kunde under det feodala systemet var iaf att bygga maffiga och vackra kåkar. Hade inte bangat på att ha bo å något av de här palatsen.

När den kapitalistiska nationalstaten växte fram så norpade den byggnaderna från den gamla härskarklassen och gjorde dessa till sina egna. Miljööverdomstolen ligger t.ex i ett ståtligt palats uppförd av den gamle självbefläckaren och tillika adelsmannen Bengt Oxenstierna.

För en gångs skull är vi ute i tid. Vi har hela 45 min tillgodo innan det är meningen at vi skall bli mottagna. Det har börjat bli riktigt ljust ute så jag bedriver tiden med att glo på folk som skyndar från och till de olika byggnaderna. De flesta ser ut som tjänstemän med kostym och slips. Kommer att tänka på en föreläsning vi hade häromdagen. Vår kurshandledare som satt med under föreläsningen kom fram till mig och två kamrater. Låt oss kalla dem spjuver #1 och spjuver #2. Hörni grabbar, vist är det roligt att ni är så avslappande under skolarbetet å så. Men ni tänker väl inte hålla på och flamsa på studiebesöket i morgon? Frågar hon med bekymrad blick. Hon känner att hon inte har kontroll över oss. Jo, det är klart att vi inte ska flamsa, hur kan du tro något sånt om oss? säger vi med små pilimariska småleenden på läpparna. Hon ser osäker ut, stackarn. De lär inte låta miljövetarprogrammets studenter återvända även nästa år om vi gör ett kasst intryck. Det som föranleder hennes oro är att vi har skapat en egen jargong. Vi pratar om alla aktiviteter i skolan med ironi och sarkasm. Är man inte en del av vår gemenskap så är det svårt att förstå när vi är seriösa och när vi inte är det.

Mina tankar avbryts av att en liten skäggig gubbe struttar ut och ber oss stiga på. Han kanske är någon form av allt i allo här? Innanför portarna är det högt upp till taket som är prytt av vackra stuckaturer. Lokalerna går i någon form av babyblå, guld och vitt. Rokoko kallas tydligen stilen på det hela. Väggarna pryds av skumma tavlor, en föreställer t.ex en apa med hatt greppandes en fjäderpenna. Vi leds vidare in i ett sammanträdesrum möblerat med ett avlångt bord och kakelugn. På bordet står det fika framdukat. O joy. Hugger glupskt in på de fräscha skink-, ost- och salladsfrallorna. De vet banne mig hur man gör mackor här! Är försiktig när jag klunkar i mig första koppen kaffe, vill ju inte spilla på den läderinklädda borskivan. Stämningen stiger i takt med att koffeinet går ut i systemet. Mår nästan som en hel människa nu.

Den skäggige lille mannen, som visar sig vara ordinarie domare, dyker nu in i rummet med en medelålders dam i släptåg. Damen är notarie vilket innebär att hon är domare fast inte fastanställd. Gubben som är ordinarie är anställd av regeringen på livstid. Utöver en feting lön så har han feta statliga förmåner och försäkringar. Flådigt kneg med andra ord. Nu krävs det iof ett helt jävla liv i det juridiska systemet där det skall slickas röv, arbetas hårt och rätt kontakter knytas. Så särskilt avundsjuk är jag ju inte. Gubben har ju totalt gått upp i förvaltningen. Han kan antagligen inte skilja på sig själv och sin roll som statens instrument. Jäkligt vidrigt att vara en del i statens fysiska framträdelseform.

De pratar lite om miljööverdomstolen fungerar och dess funktion i rättsväsendet. I korta drag så kan man säga att mål som tidigare prövats i förvaltningen och miljödomstolar skickas hit för överprövning. Det finns även vissa verksamheter och fall som går direkt hit beroende lite på fallens natur. En intressant sak att det inte finns några nämndemän med i rättsskipningen på denna nivå. Det går helt enkelt till så att 4-5 av domarna samlas och läser in sig på fallet och sedan dömer. Det är snarare i själva beredningen av fallen som andra intressen har möjlighet att påverka processen. Beredningen av rättsfallen kan utöver domstolens egna beredare beredas av kommuner, näringsliv, regering, lobbygrupper osv. Uppfattade inte riktigt hur detta strukturerades men det är ju lite skit samma. Det är ju helt uppenbart att detta är en plats där olika kapitalintressen möter varandra och avgör hur saker och ting skall göras.¹

Ska inte tråka ut er med närmare beskrivningar av domstolens formalia. Avslutningsvis kan jag bara mysa lite över att en klasskamrat (spjuver#2) lyckades med konststycket att i de sista skälvande minuterna av studiebesöket förolämpa de båda domarna å det grövsta. Han slapp ur sig något i stil med att ”ja då vet man vart man kommer hamna när karriären är slut då”. Skratt fyller lokalen. Domarna såg något överraskade ut. Det var inte med flit och han försökte desperat släta över fadäsen genom att försöka förklara vad ha egentligen menade. Detta hjälpte inte alls utan gjorde snarare situationen roligare.

Resten av dagen spendrar vi på en utdragen shoppingrunda som generera ont i fötter, några nya schyssta plagg och en klar nedgång i privatekonomin. Vi kan helt utmattade hoppa av bussen i norrköping först kl 23 på kvällen. Svimmar i sängen så fort jag kommer in i lägenheten.


1. Jean Barrot [Gilles Dauvé], (1972) Staten och kapitalet. Le Mouvement Communiste. http://www.geocities.com/forkommunism/texter/dauve_staten.html