Praktisk miljövetenskap

Det var kursintroduktion för miljövetenskap i praktiken idag… Tydligen. Missade jag både introduktionen och första basgruppsträffen som var precis efteråt. Det var ju skit. Fast jag fick ju förstås sova ut och det är antagligen ingen större skada skedd. Allt som sägs på kurs introduktionen står ju i kurshandboken och första basgruppen går alltid åt till att fuska ihop ett sånt dära lamt ”kontrakt”. I det ska vi föra ner allmänna riktlinjer hur vi vill bete oss mot varandra i gruppen. Vilka bestraffningar, eller ”kompletteringar” som det kallas här, som skall delas ut vid frånvaro eller undermålig arbetsprestation. Hur kompletteringarna skall vara utformade och vilken funktion de skall fylla. Mötenas struktur skall åsså skissas upp; tidscheman, arbetsmoment, kontaktuppgifter, ansvarsområden osv. För det mesta så tar gruppen ett gammalt kontrakt från tidigare kurs och ändrar om lite små grejor så att det passar. För allt skall ju göras på samma sätt i de stora dragen. Det är ingen fri lekstuga utan vi vet ju vad som krävs av oss och vad vi kräver av oss själva. Det är så vi fungerar efter tre år på programmet. Vi har läraren i våra huven.

Nu när jag tänker efter så är det faktiskt jävligt viktigt att närvara när det dära kontraktet skrivs. Inte för att få till bra skrivningar som öppnar upp för en softare tillvaro utan mer pga att det är ett viktigt tillfälle i gruppens sammansättning. Skrivelserna i kontraktet visar mest på den interna sammansättningen och maktförhållandena i gruppen (fast dokumentet kan även hänvisas till och användas som ett ”juridiskt dokument” i konflikter. Speciellt om lärare dras in.). Är det många duktiga slavar¹ eller patrioter² i gruppen finns risken att regleringen blir hårdare än nödvändigt och att en dålig kultur skapas. Dvs hårt slit, poliskultur, ökad individualisering, ångest å annan skit. Går jag in med en agenda och kör skoningslöst på den kan jag och de andra som är på min linje styra, ställa och trycka tillbaks eller inlemma de skabbiga tendenserna…

Hoppas jag hamnat i en soft grupp med schyssta förhållanden och som meckar ett snällt kontrakt. Har jag tur slipper jag göra någon onödig komplettering. Alla vet ju att vi ändå inte gör så mycket på första mötet.

Som kurstiteln antyder så skall vi ut i arbetslivet och känna på hur det går till på riktigt. Detta skall kompletteras med några litteraturseminarier där vi läser om för arbetslivet relevanta teman. Jag har precis lyckats rodda tag på en praktik. Skulle ju ha sökt en massa i sommras så att jag slapp stressa nu, men så vart det ju inte. Hade iaf tur och fick tag i en praktik plats som en kamrat i klassen dissat för att den verkade tråkig. Jag vart inte lika kräsen. Vill bara få det avklarat och tror inte jag kommer få ut så mycket av det heller. Viktiga är ju att jag kan lägga minimala tiden för att få godkänt. Å så slipper jag ju den förnedrande processen att kuska runt o böna o be om att få titta på när någon annan arbetar eller tom erbjuda lite gratisarbete åt dem. Men allting ska ju inte gå lätt. När jag ringer min praktik för att stämma av när jag ska dyka upp osv så visar det sig att någon på stället lovat bort min plats till en annan miljövetare utan att säga till…. Inte så stabilt iom att kursen redan börjat å jag ska göra alla timmar innan jul³. Som tur är så känner de sig lite skamsna och ger mig numret till en annan person som är i behöv av en praktikant. Jag ringer upp och saken är biff. Han behöver hjälp i sin forskning som sker nere på Linköpings universitet. Nära och bra tänker jag.

En trevlig herre som sysslar med lite halvobskyr forskning. Min uppgift blir att främst iaktta och läsa in mig på forskningen men också att assistera vid intervjuer. Det som han sysslar med för tillfället är en utvärdering av ett projekt där en privat konsultfirma fört samman en mängd kommunala verksamheter över hela landet i ett samarbete om certifiering.

Har att se fram imot 150 obligatoriska timmar på praktikplatsen, skrivandet av en lärandeplan och slutligen en utvärdering.


1. Slaven är någon som helt blint försöker följa programmets kod. Inga försök att se på sin egen situation utifrån nyktrare persektiv tas. Försöker påföra sig så mycket arbete som möjligt.
2. Patrioten är en en grad värre en slaven. Hon ser programmet som en oskiljaktig del ifrån sig själv och sin identitet och varje ifrågasättande, obstruktion eller flykt ifrån det tar hon som en personlig förolämpning. Hon kommer aktivt kämpa för att få oss att arbeta röven av oss och tar programmets sida i alla lägen.
3. Kursen började drygt 2 månader innan jul